Etiketter

Trädgård Blommig fredag Recept Syförening Tomater Hund Köksträdgård Nya lärdomar Virkning Traditioner tomatprovning husbygge Hus och trädgård Turf Värt att se Höns Våra djur Övrigt Byggnadsvård fönster Klimat och miljö byggnadsvård Fåglar LCHF recept. Rosor Stickat Klematis Mina rosor Morot Vårtecken Julblommor Katt Miljövänliga tips kål trädgårdsmässa viktminskning Gästinlägg Hos mig 2011 Våra duvor Fäboda gurka morotsprovning Fototriss Squash kålrabbi Korgodling Natur Pumpa Utflykt Vedspis Byggnadsvård vedspis Gelas tips Gurkprovning damm trädgård duvor vår Bröd Chili Helgglädje Härodlat recept Jul Sallad Saturday Show Off Trädgårdstips bladkaktus tips Award Byggnadsvård papptak Golv Julmat Majs Perenner i Gelas trädgård Recept tomater Resor Rödbetor Symaskin Tävling brysselkål grönkål kanin tulpaner Ettåriga blommor Hos mig 2012 Hönshus Lök Mangold Snickarglädje damm hem och villa kyckling recept mat på vedspis rödkål vaktel Hos mig 2013 Kålrabbi recept Lillajul Månad för månad hos mig Paprika Planteringsskyltar broccoli danskläder fiskar liljor linolje målning musik sömnad ved vitkål Äpple Akleja Avenbok Barnrum Björnbärshallon Blek taggborre Bokrecension Fruktträd Fuchsia Gryta Gräs Halloween Haverrot Hos mig 2016 Januari göromål Jordgubbar Krusbär Känguruäpple Köttfärs recept Lerjord Limfärg Livets irrvägar Nässlor Päron Påsk Recept drycker Rotfrukts recept Sandhamn Skrattduva Undulat Svartrot Tomatodling på friland Torn Vävning badrum blomkål byggnadsvård lada cherimoya clivia efterrät faverolle höns fisk foto gamla hus hörnjärn kaktus krukväxter körsbär lamm recept macro melon plommon soppa såpbubblor tazetter tro hopp och kärlek tryckkitt trädgårds video trädgårdsgång vaktelbur vaktelskötsel Äggkläckare

onsdag 3 augusti 2011

Att låta rädsla styra ens liv.

Ibland tar livet ett litet snedsteg som man inte riktigt räknat med.
Det här kommer att bli ett lite annorlunda inlägg från mig,
mycket har det att göra med att jag gläntat lite på dörren till det förflutna.

Som ni ser var det rätt länge sedan.
Närmare bestämt dryga 4 år sedan.
För 4 år sedan lämnade jag vårt paradis till sommarstuga i ren rädsla.
Det har tagit mig 4 år och en lång sjukskrivning för att komma tillbaka.
Men saknaden till tystnaden och stillheten har varit stor,
Har kännt mig som fången som av spindeln i nätet,
inte vågat utmana hotelserna från den nära familjen,
tänk om det finns substans bakom de grova och grymma orden.
Tänk om mina barn far illa,
de grymma orden riktades även mot dom.
I mina ögon är barn för oskyldiga för att hotas.

Som förälder skulle man ju gå genom eld för sina barn och när grymhet riktas mot även dom då backar jag.

Jag flyr som fågeln med djup sorg i hjärtat,
tittar ej tillbaka,
värnar om det jag har kvar.

Bygger upp mina murar för att vi skall kunna känna oss säkra.
Men det har varit många svåra år.

Därför känns det så bra att denna sommar äntligen ha kunnat glänta på dörren igen. Ja inte bara glänta utan öppna den på vid gavel.

På vid gavel igen,
in i tystnaden och lugnet.
För första gången har jag kunnat återvända till min hembyggd utan en stor knut i magen av fruktan och rädsla.


Rädslans fjättringar håller på att ge vika för livet.


Snart känner jag att jag rör mig på lugna vatten igen.

Tänk vad tiden läker sår,
hoppas bara jag ej utmanade ödet för snart,
men längtan var stor.
Tillbaka till tystnaden,
myggen och de ljusa nätterna.
Tillbaka till Fäboda
Tillbaka till de sköna strändernas plats

Denna gång var min ständiga skugga med,
vankar kanske in mig i en falsk trygghet,
men det är det värt.


Att kunna sätta ner sitt tassavtryck i den solvarma stranden igen,
känna sanden sila mellan tårna.
Visa barnen det de bara hört berättas om,
bara den äldsta dottern har minnen därifrån.
Äntligen kan jag ge dom alla härliga sommarminnen med sand mellan tårna.

Deras lekstuga på klipporna,
kan det bli bättre?!



Vinden flygande i håret,
hopp i vågorna tills läpparna var blå.

Fina solnedgångar att njuta av.



Jag måste ju bara säga att jag njöt av att vara tillbaka på vår sommarstuga igen.

Skönt att kunna lämna det som varit bakom sig och gå vidare.

Inse att vissa saker kan man ej förändra trots hur många skyddsmurar man än försöker bygga.


Nu finns bara njutning och framtid kvar.
Med MIN familj och det värdefullaste jag har,
min make och mina barn.

Nu är vi tillbaka,
och denna gång för gott.

Nu vill jag kunna utnyttja vår underbara sommarstuga utan rädsla igen.


Leka på stranden,



Höra vågornas brus.


Tack M&J att ni finns där betyder mycket före mig.
/Gela

18 kommentarer:

M sa...

Berörande blogginlägg. Kram till dig och blicka framåt!

Susanne sa...

Det låter så härligt men samtidigt så skrämmande..Hoppas att det som en gång var hotfullt nu är borta så att du och din familj kan njuta av allt det vackra..kram Susanne Ps underbara bilder...

Rantamor sa...

Men lilla vän...
vad hände ???
Så himla glad att ni återvände till Fäboda, och allt det underbara...
tillsammans med din familj...
den bästa....
hoppas att ni får en bra semester....

kram kram...

Margot sa...

Härliga bilder från Fäboda! Hoppas du kan lägga allt gammalt bakom dig och njuta av det som rätteligen tillhör dig och din familj, låt inte rädslan styra! Önskar dig all lycka!
Kram Margot

C. Tvillingmamma sa...

Du vet redan vad jag tänker. <3

Ingrid Andrea sa...

For et idyllisk sted, men forhistorien høres dyster ut, men så godt å lese at det har endret seg til det bedre.Lykke til videre, må dere ha mange gode stunder på ferieplassen deres! Klem fra Ingrid Andrea

Bea sa...

Det var en väldigt väl illustrerat med passande bilder till ditt inlägg som berör på djupet! Hoppas du kan hålla dörren vidöppen framöver, vad det än är!
Må gott1 /Bea

Puumuli sa...

Fint inlägg med massor av hopp om en bra framtid. Så skönt att du har vågat ta det avgörande steget och tittar framåt!

Kram
Sari från Puumuli

Snäckskalsdalen. sa...

Oj, det låter allvarligt, men samtidigt hoppfullt och jag tror jag känner att jag kan vara glad för din skull.....och din familj.
Hoppas nu att det där vidriga, farliga och hemska är beravt i dåtid och att nu stundar bara gott.

Jag har ju sett huset ute i din vänsterkant och tänkt, vilket hus, vilket hus! Min största husdröm är ju ett genuint timmerhus.......

Så nu hoppas jag ni blir riktigt lyckliga där!

Stor kram
Agneta

Marina sa...

Vilket vackert inlägg! Kan man säga så trots att jag tolkar det som att mycket smärta och rädsla funnits? Med sina närmsta familj kan man komma långt och jag hoppas att du gör det.

Tänker att vi egentligen vet så lite om varandra i bloggvärlden men så är det ju. Vi vet bara det som var och en väljer att berätta om.

Jag hoppas att du och din familj får underbara stunder i stugan i framtiden.

Tack för att du delade med dig av vackra bilder, väl valda ord och framtidshopp.

Kram!

mon-jardin-en-ik sa...

Så glad jag blir för din skull och barnens att du har orkat att lägga det hotfulla bakom dig och kunnat återvända till ett underbart ställe.Förstår att du har längtat.
Ett annorlunda men mycket fint inlägg.
Anje

Mimi sa...

Vad fint att du kunnat återvända till ett så fint ställe. Steget verkar ha varit stort och jag hoppas du kan känna dig trygg där. Jag skulle inte ens kunna föreställa mig hur hemskt det skulle vara att inte kunna eller våga vara här på mitt älskade Ängesö! /Mimi

Anonym sa...

Här sitter jag med tårar i ögonen... känner till viss del igen mig i dina ord fast här var det inte rädsla utan ilska över den elakhet mestadels i form av ord jag utsattes för... Mitt lilla helvete tog slut för ett par år sedan och det var en tung sten som lyfte från mina axlar. Dessvärre bodde vi nära och det tog mig nog ett år innan jag kunde stanna bilen vid mataffärens parkering utan att titta efter om det var ok att gå in. För att inte tala om den tid det tog innan jag insåg att jag inte längre hoppade till varje gång telefonen ringde el. var tvungen att titta efter vem som ringde innan jag svarade...
Starkt av dig att återvända! Jag hoppas att ni får många fina minnen tillsammans där du och din familj / kram gittan

Solstrimmor sa...

Så stark och modig du är som vågar blotta din rädsla på detta vis. Men det är därför du nu är på väg framåt. Att sätta ord på och våga berätta är en väg att mildra rädslan över det förgågna. Jag önskar dig glädje och harmoni.

Kramar Eva-Mari

Unknown sa...

man upphör aldrig att förvånas över den styrka som det finns i de flesta människor; ibland tar det längre tid för den att tränga sig ut genom skalet, ibland går det fortare...
din berättelse visar på en otrolig styrka, visst har det säkert krävt en enorm arbetsinsats att komma dit du kommit, men har öppnat dörren
sköt om dig!
kram
susanne

Tinnar och torn sa...

Fint skrivet. Kram till dig!

Anonym sa...

Jag blev riktigt rörd av dina ord men även glad! De där dagarna var värdefulla för mig också. Kram, M

Ann-Mari sa...

Blev rörd av detta inlägg. Det som varit en rädsla och så svårt har du återgett med mod och skönhet. Bara det visar att du är på rätt väg...att du klarat av att bearbeta det som hänt tidigare.
Fortsätt att njuta, hela familjen :-)
kram, Ann-Mari

Elegant Rose - Diagonal Resize 2