Ibland träffar man en människa som sätter spår i en,
fina möten,
intressanta möten.
Då blir man glad!
Lika glad blir jag av denna gula rufsiga skönhet.
Äntligen har den börjat blomma.
Fick tipset av någon att den hette ålandsrot eller nåt liknande.
Vad det än är så är jag glad att den hann blomma innan frosten tog den.
Kålen och tagetes är fortfarande en fin kombination så här på höstkanten.
Har ni sett vilka helt underbara färger det amerikanska blåbäret bjuder på såhär på höstkanten.
Njuter.
Här ser ni några fler som njuter,
av gos.
Önskar er en riktigt fin torsdag/Gela
4 kommentarer:
Hej Hopp. Ålandsroten är av samma släkte som Jättekrisslan. Har precis jordslagit ett par plantor som jag har fått av min granne. Vet inte än om det är Jättekrissla eller om det är Ålandsrot. Är utrymmeskrävande har jag förstått.
Ha det gott!
/Anna
Du har en så underbar hund. Klart att man vil kela lite med den.hösten bjuder på så mycket vackert. Det ä bara att njuta.
Ha det gott
Anje
Verkligen fina färger på det amerikanska blåbäret,kramis Nette
vilken underbar bild, den sista i inlägget! de andra är åxå vackra, men det är nåt speciellt med uttrycket i hundens ansikte, kärlek sku jag tro!
trevlig helg!
susanne
Skicka en kommentar