En trädgård växer fram.

Att se möjligheterna.

Har alltid haft ett brinnande intresse för att plantera och odla. Vet ej varifrån det kommit. Kanske min farmor och farfar, uppblandat med min fars faster Anni. De odlade minsann. Och jag kan jag också.

Att odla är nåt positivt.
Att odla ger en glädje.
Att odla ger skönhet.

När vi köpte huset för många år sedan så var det en liten skogsplätt bakom huset. Jag tycker också om skog. Så träden stod kvar till grannarnas förtret rätt länge.
Jag skulle minsann ha min skog kvar.

Familjen blev större när åren gick och träden och skogen drog till sig massor av fästingar. Och odlingsfingrarna kliade...Så när vi ändå hade grävmaskinen på tomten för dränering och utgrävning av veranda och torn, så varför ej anlägga en trädgård, och odla där skogen står.
Med sorg i hjärtat åkte skogen ner. 5-6 träd... och all sten som "blev över" vid dräneringen kring huset togs tillvara.

Där grävmaskinen står står idag vår pool.

Fyllnads massor kördes hit. Tur att vi ej behövde använda skottkärra till allt....


Där stenarna ligger utspridda såddes potatisen första sommaren för att luckra upp jorden efter grävmaskinen.Vi hade egen potatis ända till februari.
Sakta men säkert växte den nya trädgården fram.

Nästa vår kördes jord i skottkärra lass efter lass för nu skulle buxbomen och gräset och blomsterängen planteras. Barnen skulle få sin lekplats och jag ett ställe att odla på.
Men det, kära läsare skriver jag om senare.
Ha en riktigt fin dag.
Fortsättning följer.