Historien börjar med familjen som ville ha ett vackert grönt ärgat koppartak. Efter kontakt med byggnadsnämnden fick de frågan om de tänkt på miljöeffekten. Koppar släpper nämligen ifrån sig betydande mängder koppar, och detta tycker inte miljön och naturen om. Efter att dessutom fått en offert på 750 000 kr för ett sådant tak skrinlade familjen planerna.
Nåväl, ett vanligt plåttak då? Korroderar naturligtvis med tiden, men med lite underhåll kan man ju hålla det i schack. Ny offert. Denna gång, på knappt 500 000 kr.
Nä, vi får nog tänka om, tänkte familjen. Vad med papptak på gammalt sätt, s.k.”fattigmans plåttak”?
Jo, det skulle vara möjligt. Det imiterar ju ett plåttak, materialkostnaden ca 50-60.000 kr och dessutom kan man lägga det själv. Det finns dessutom en tillverkare som har just ”papp” för detta ändamål.
Sagt och gjort, först lades en s.k. ståndsränna ( i st.f. hängränna som hänger i takfoten) 1-3dm in på takfoten, ovanpå en horisontell våd med takpapp som extra skydd. Den består av en regel på 100x45 mm som ställdes på höjden och som rundades av på ovansidan (för att kunna kläs med takpapp). I vecket på ovansidan lades sedan en liten trekantslist (ca 20x20mm). I ändan av ståndsrännan lades en s.k. utkastare. Den bockades till av en bit plåt med en bredd på en knapp decimeter och med en längd att den stack ut över takfoten med ungefär en halv decimeter.
Sedan började arbetet med takpappen. Dagens ”papp” är inte detsamma som den papp som lades förr i tiden (och på ett sätt är väl det tur). Den består av någon asfaltsvariant på ett dukmaterial med små hårda flingor på, och har inget egentligen med papp att göra. Den går bra att arbeta med om den har rumstemperatur. Är den kall blir den lite styv och har den legat i solsken blir ytan mjuk o känslig att gå på. Värt att tänka på är att asfalt och tjära INTE går ihop. Tjära är en träprodukt och asfalt en oljeprodukt.
Vid all pappläggning användes ”fiskfjällsprincipen”, dvs. papp som ligger nedanför i strömriktningen, alltid ligger under papp som ligger längre upp. Därför blir de första våderna alltid en förstärkning av de delar på taket som transporterar vatten först, dvs. ränndalar (vecket mellan takets delar) och ståndsrännor till utkastarna.
I ränndalarna lades först en smalare våd. Därefter en våd med full bredd. Spikades i kanterna och rikligt med lim under våden, längs hela ränndalen som extra säkerhet.
I vecket vid ståndsrännan lades en takpappremsa/våd, som fästes pappspik i ovankant och rikligt med taklim under hela våden (inte med limppistol utan med spatel). Därefter ytterligare en pappvåd med full bredd som limmades över hela ståndsrännan och upp på taket så långt bredden på pappen räckte.
Sedan nästa del av träarbetet. Trekantslister (45x45) med ca 15 cm avfasade ändar spikades i lodriktningen av taket med ett inbördes avstånd som var lite mindre än bredden på takpappen. Detta för att takpappen skall spikas mot dessa.
Pappen lades därefter i hela våder från taknock till takfot, där vådens kanter spikades, med pappspik (20 mm), uppe på trekantslisten med ca 5 cm mellan spikarna. (Mycket spikande blir det) Pappen fick gå över taknocken en liten bit, där den både spikades och limmades. Den nedre delen av våden skars av ca 2 dm från, och parallellt med, ståndsrännan och limmades där med rikligt med lim. Vid ränndalen skars pappen av ca 2 dm från ränndalens botten och limmades.
Slutligen lades en 1 dm bred remsa över trekantslisten. Den spikades mot trekantslisten med ca 3 cm mellan spikarna (Det blir väldigt mycket spik, men det blir vackert också). Liksom våderna limmade i båda ändar och spikning längst uppe vid taknocken.
Andra som lagt papptak:
http://www2.ablm.se/byggnadsvard/bygg7.cfm?in_idnr=69
http://www.stockholmslansmuseum.se/site_media/upload/pdf2005/200524Overjarva.pdf
Arbetsbeskrivning från pappleverantören finns på papprullarna.
/E.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar