Nu fick jag lite perspektiv på livet,
jag vill bara att ni skall gå in och läsa
Slut tjatat om förkylning och annat ont.
Ta vara på det vi har och gör det bästa av det.
Slut på bloggpausen alltså...
Här hos mig så växer det så det knakar,
får ligga i med att äta HÄR odlat nu.
Men nyttigt är det, och sparar på miljön gör det också.
Jag såg nyss att potatisen snart blommar
och jag har också ätit mina första jordgubbar.
Jag har sått sallad på nytt inne,
för att kunna plantera ut sen när jag skördat i min främre köksträdgård.
Det växer så fort så skall försöka få flera skördar,
få se hur det går.
Helt underbart att odla i upphöjda bäddar!!!!
Knappt nåt ogräs, och det lilla som kommer är i bra plockhöjd.
Måste bara rekommendera det som odlingsmetod.
Är sååååå bra.
I med lite löv och kvistar och annat smått och gott i botten så slukar de ej så mycket jord och till nästa år så fyller du bara på med lite trädgårdsskräp, kanske gödslar med gräsklipp eller guldvatten så är det bara att se hur det exploderar av växtkraft.
UNDERBART!!!
Och du det behöver ju ej vara sprillans nya brädor det går ju väldans bra att återanvända gamla brädor skulle dock ej använda tryckinpregnerade, jag använde gamla fasadbrädorna när jag gjorde mina bäddar.
Till nåt annat,
någon som vill hänga med i lite VIKTMINSKNING i sommar.
Skall försöka äta mycket HÄR odlat och försöka bli av med lite extra kilon.
Någon annan där ute????!!!!
Har ju inget att skylla på varför jag inte skulle göra det, hunden behöver motion jag med och salladen växer utanför dörren....
Inte slappa som kära Kung Loui gör för det mesta,
såhär varm sommartid.
Han kan konsten att njuta av nuet.
Önskar er en riktigt fin dag/Gela
Hej till maken i Madrid!!!
12 kommentarer:
Visst är det härligt att kunna odla lite smått och gott i sin trädgård; man behöver inte ta en sväng till torget heller!
Ha en fin dag!
Kram
Sari från Puumuli
Dina odlingar ser underbara ut. Så gott med eget. Äter än så länge bara egna små goda rädisor skivade på ostsmörgås. Mums..
Rörande om den lilla tjejen...man skulle uppskatta ens liv här i Sverige mer än vad man gör....
Kram
Ååå det vattnar sig i munnen då jag ser smultronen. Mina har inte alls kommit lika långt. Men salladen har jag börjat skörda.
Vilken odling! Jag älskar verkligen bildrubriken också! jag hänger gärna med på lite viktminskning! Äter kortison och det har gett mig många kilos övervikt vid det här laget.. Hur tänkte du göra? Någon plan?
Ja, det finns olika delar i vår värld som gör att man får tänka till ibland, och det kan behövas.
Vilken fin köksträdgård du har och det växer ju så det knakar och det är en gåva att kunna odla lite av sin egen föda!
Agneta kram
Men jösses vännen vad du odlar och står i.
Det där med palllkragar är nog ingen dum idè alls och sparar säkert ryggen också..
Härligt att se dina odlingar...hade du varit närmare hade jag kommit å knyckat lite gott ur dina grönskasgodiskragar...
Mums.
Ha det fortsatt skönt...och du tappa kilon nu i sommar...näe jag spar det till hösten...färskpotatisen ställer till det och cava som porlar så gott i sommarvärmen...
Tjingeling.
Visst är det härligt att riktigt kunna frossa i grönt och gott och nyskördat! På vårt matbord står en vas med gallrad romansallad varje dag. Och det går åt!Tur det, för det växer lika fort som vi äter.
Läste din länk, om den lilla flickan... Det gav verkligen perspektiv på livet. Så hårt, så ofattbart olika våra liv är här på jorden.
Härligt att få börja skörda snart! Ser att allt har kommit så mycket längre hos dig. Men den som väntar på nåt gott.. Jag längtar! :)
Nu ska jag läsa din länk.
Kramar!
Jaha, då sitter jag här med fuktiga ögonvrår - det är inte första gången och inte heller den sista, tyvärr, när världens och livets orättvisor kommer nära.
Kramar Anna Vattenkanna
Man vill inte tro att det är sant... att det finns liv som flickans. Men tyvärr så är det så, vi är lyckligt lottade som bor och lever som vi gör.
Förutom husrum och familj så har vi våra trädgårdar =)
Fina bilder!
Man måste nog få sig en tankeställare då och då för att uppskatta det man har och inte ta sig själv på för stort allvar.
Man skulle var en katt kanske, de verkar att njuta av livet;)
Kram Anette
Skicka en kommentar