fredag 11 mars 2011

Blommig fredag dikt

En blå (eller melankolisk) känsla är temat för blommig fredag denna vecka.
Denna dikt fick jag av en god vän för länge sen, vill dela med mig av den.



MEN DÅ
av Bernt Bergström

Idag är barnen hemma
Idag är barnen små
små bråkiga krabater
som stökar i varje vrå



Imorgon är de borta
Imorgon finns inga små
Då vandra de fjärran vägar
Och hemma är bara vi två
Då blir det så tyst och stilla


Men då ska jag smeka ditt hår
och gråtande viska:Min kära
vad livet var rikt - igår.

Fler bidrag hittar ni hos Katarina med bloggen Roses&Stuff.
Lev väl/Gela

31 kommentarer:

  1. Så vacker!
    Vill inte tänka på i morgon....
    Linda

    SvaraRadera
  2. Den dikten var bra, får en att tänka till!
    jag saknar mina små... // Mari

    SvaraRadera
  3. Stämningsfullt och vemodigt! Men så är det - livet har sin gång...

    Helgkram Anna Vattenkanna

    SvaraRadera
  4. Fint tolkat, med stämning i bilder och ord. Så sant, så sant, vi är framme vid "imorgon" redan...
    /Anette

    SvaraRadera
  5. Så sant.......jag är lite mitt i den där dikten, dvs en del är utflugna och en del är hemma! Men det är en del av livet och på sätt och vis så ser jag fram emot det, bara de "små" liven har det bra i vuxenvärlden så är jag nöjd. Ha en fin helg. /Anette

    SvaraRadera
  6. Usch som du skriver....men det är väl så det är.
    Fast jag hoppas det finns lite rikedom då också....
    Ha det bäst och njut av barnstöket.....
    Jag njuter(?) av tonårsstöket.....

    SvaraRadera
  7. Så vackert och vemodigt...
    Önskar dig en skön helg.

    SvaraRadera
  8. Så underbart ljuvliga bilder! Den första med anemoner är hjärtskärande vacker liksom den med violerna..../Anja

    SvaraRadera
  9. så underbar bilder och vilken fin och tankesvärd dikt.
    Ha en underbar dag!!

    SvaraRadera
  10. Vilken fin tolkning av temat.vackra bilder och jättefin dikt..
    Ha en bra helg!
    Ylva

    SvaraRadera
  11. Flott tolkning!! ...og vakre bilder:) God helg.

    SvaraRadera
  12. Ett verkligen underbar inlägg. Vackra bilder och en fin ,lite vemodig, dikt.
    Ha en fin helg.
    Anje

    SvaraRadera
  13. Åh, så himla fint.... nu gråter jag...
    Helgkram!

    SvaraRadera
  14. En väldigt fin dikt och bilderna är super vackra. Kram

    SvaraRadera
  15. Lovely photos! Enjoy those rowdy rascals today!

    SvaraRadera
  16. Inte dumt att bli påmind då och då!
    Vackert!

    SvaraRadera
  17. Fint! Både ord och bild. Trevlig helg Gela/ Tyra

    SvaraRadera
  18. Mycket fin dikt, jag fick en liten tår i ögat när jag läste den men jag håller med Anncharlott och hoppas att det finns lite rikedom då med när barnen har flygit ut.
    kram

    SvaraRadera
  19. Så vackra bilder och dikten passar in på oss. Nu är det bara min man och jag här hemma. Barnen bor långt borta och vi träffar inte dem och deras familjer så ofta. Väl att man har goda vänner att umgås med både IRL och på nätet!
    Ha en skön helg!
    Christina

    SvaraRadera
  20. Vackert! Ha en skön helg!

    Kram
    Sari från Puumuli

    SvaraRadera
  21. Vackert....och tänkvärt!
    /Pia

    SvaraRadera
  22. Åh! Så fin dikt. Man måste se ljuset i varje stund som finns. Så fin dikt!
    Kram vännen.
    Pella

    SvaraRadera
  23. Så vackra bilder och en fin dikt, väl värd att beakta, ta vara på tiden med de små ! Jag är redan på i morgon,med utflugna barn, men håller inte riktigt med, livet blir rikare för vart år som går :-) Fin helg till dig
    Lisa/Lisas trädgård

    SvaraRadera
  24. Vilken underbar dikt o vilka underbara bilder till den :) Kram Suss

    SvaraRadera
  25. Vacker dikt omgiven av vackra blommor, fint tolkat tema.
    Ha en fin helg/Stina

    SvaraRadera
  26. Suck ....vackert för öga och tänkvärt!
    Tjingeling

    SvaraRadera
  27. Vackert och lite sorgligt! ha en skön helg/Sophia

    SvaraRadera
  28. Vilken sorglig dikt egentligen! När man läser den så är man riktigt tacksam att man inte har några barn, alltså kommer vi aldrig hamna i den sitsen!! :-)
    TREVLIG HELG
    Susie

    SvaraRadera
  29. Usch ja, den tiden närmar sig här i huset men det är ju livets gång. Barnen ska ju ut och flyga på egna vingar, men nog känns det lite vemodigt. Hoppas det inte blir iår, att dom väntar bara lite till. Fina bilder också.

    SvaraRadera
  30. Vilken vacker dikt! Gick rätt in i hjärtat.

    SvaraRadera

Tack alla goa för att ni kommenterar, jag blir så glad åt varje liten kommentar!!